Ja vi är verkligen långt ute i väster nu, längre bort från Sverige kommer vi inte på den här resan. Under gårdagen kappseglade vi mot en brittisk ensamseglare från vår ponton i Gairloch, på fastlandet, ut mot Stornoway på de Yttre Hebriderna. Britten vann men till slut kom vi också fram och fick oss en välförtjänt komma-i-land-öl och en lång varm dusch. Det var ungefär en vecka sedan sist så det började bli dags. Det bor trots allt en hel del folk här och vi tänkte att det kunde vara trevligt att inte skrämma bort dem med vår stank.
Det är ju lätt att tro att det skulle vara helt dött här ute på Yttre Hebriderna. Eftersom det från vår synvinkel ligger på vägen till Orkneyöarna såg det ut som ett bra ställe att mellanlanda på och det enda vi visste om ön innan vi kom hit var att folk var otroligt religiösa, att de fortfarande pratade gaeliska i stor utsträckning och att livet här skall vara väldigt lugnt. Vi hade hört ett skämt om att en spansk och en gaelisk språkforskare hade diskuterat det spanska uttrycket och förhållningssättet mañana, att man inte skall stressa utan göra vad som nu skall göras i morgon istället. Spanjoren skall ha undrat om det fanns något liknande uttryck på gaeliska och fått svaret att nej, några så stressiga ord har vi inte på vårt språk. Med den skrönan i minnet blev vi lite förvånade när vi kom hit. Tydligen har vi lyckats pricka in årets mest intensiva dagar här på öarna. Idag börjar en segelfestival med kappseglingar, som det i efterhand visade sig att britten vi tävlade mot skulle ställa upp i, så vi skäms inte för att vi förlorade mot honom. I morgon kommer ett helt gäng segelskepp hit som ett av stoppen i något slags tall ships race. För att toppa det hela drar en stor keltisk musikfestival (Heb Celt Fest) igång framför slottet precis jämte vår hamn på torsdag. Dessutom skall två schweiziska seglarvänner till Maria komma och hälsa på. Full rulle. /Erik
No comments:
Post a Comment