Havet!

Äntligen är vi ute på det riktiga havet. Efter att ha farit runt på
alla former av lochar (skotskt samlingsnamn för sjöar, sund och
fjordar) de två senaste veckorna fick vi äntligen se öar och
horisonten igen. Nu behöver man inte bry sig så mycket om tidvattnet
längre utan kan segla vilka tider på dygnet som helst. Annat var det
på väg ut från Fort William, då vi först lyckades åka med tidvattnet
ut till Oban-trakten, för att precis på lågvatten gira styrbord och
följa med tidvattnet upp igen i Sound of Mull. På så sätt fick vi tio
timmars medström, det var härligt.

Men nu har vi alltså lämnat Mull och börjat segla norrut. Första
stoppet blev den lilla ön Eigg. De sjuttio invånarna här köpte loss
sin ö för ett par år sedan och är på god väg till att bli helt
självförsörjande. De har byggt ett eget elnät som de helt och hållet
försörjer med förnybar energi från ön genom vatten-, vind- och
solkraft. Man odlar egen mat och har massa kor och får. När vi kom i
land med gummibåten igår kväll kom ett par barn fram och frågade
nyfiket vad vi var för några. Först trodde de att vi var
bergsklättrare, de har nämligen ett ganska spektakulärt berg på ön.
Men det var vi ju inte. Sen undrade de om vi kom från Dundee, men det
gjorde vi ju inte heller. Undrar om Dundee står för allting som är
långt bort för folk som bor här.

Idag hyrde vi cyklar och cyklade till andra sidan ön. Själva
uthyrningen var egentligen stängd men hon som jobbade i öns affär
öppnade bara det olåsta cykelskjulet och sa att vi kunde ta det vi
behövde. Betala kunde vi göra när vi kom tillbaka igen, det var inte
så noga. De har en ganska avslappnad inställning här på ön. Eftersom
det bara finns en väg på ön så cyklade vi iväg på den till andra sidan
ön. Där fanns en strand med sand som sjöng och knarrade när man gick
på den. Mycket märkligt och förvånansvärt underhållande. Vi gick runt
i solskenet och gjorde läten i sanden i flera timmar innan vi började
cykla hem igen på den enda vägen. Mitt på ön bodde en trevlig dam som
sålde hemmagjord glass, som dessutom visade vara världens godaste. I
alla fall smakade det så. Den trevliga damen passade också på att
bjuda in oss till keltisk musikkväll.

På denna spännande ö finns också en grotta som på gaeliska heter Uamh
Fraing, eller massakergrottan. Namnet har grottan tragiskt nog fått av
just den anledning man kan tro. När MacLeodsklanen från grannön Isle
of Skye var på plundringståg på Eigg år 1577 hade så gott som alla öns
invånare sökt skydd i grottan. De upptäcktes av angriparna som tände
eldar i grottans öppning så att samtliga fyrahundra män, kvinnor och
barn där inne dog av syrebrist. Är det vikingarnas plundringar ett par
hundra år tidigare som lärt ut denna oerhörda grymhet? Hur som helst
tog vi gummibåten till stranden nedanför grottan och kröp in med
pannlamporna på. Lättade insåg vi att ovan nämnda händelse inte lämnat
några spår, men det är ändra spännande att gå de kanske femtio
metrarna in i den kolsvarta grottan.

Denna perfekta dag skall nu avslutas på öns enda restaurang / café /
affär / cykeluthyrning med en trerätters middag lagad på råvaror från
ön innan vi tar oss upp mot musikkväll på öns bygdegård. /Erik