Skottlands västkust kan man ta Caledonian Canal. Det är en kanal som
går från Inverness i öst till Fort William i väst och går genom ett
par tre stora sjöar där Loch Ness förmodligen är den mest kända. Om
man har bråttom eller en stor motor kan man gå hela vägen på två och
en halv dag men då hinner man inte titta på alla borgar och fina
städer på vägen. Därför har vi valt att ta det ganska lugnt och vår
plan är att maximera utnyttjandet av gratis kajplats till de sju
nätter som är högsta tillåtna.
Efter Nordsjön hade vi en skön dag i Inverness då vi kunde torka upp
litegrann. Kupévärmaren gick för fullt och efter ett dygn var båten i
beboeligt skick med landmått mätt, med havsmått mätt var statusen
ganska god redan från början. Under tiden båten torkade skuttade vi
runt i Inverness och köpte saker vi saknat och färsk mat. Vi fick gott
sällskap av en hel drös med norrmän som var på väg hem från Karibien.
Några hade följt Marias blogg under förra året och kom fram och
hälsade på kändisen. De var skönt avslappnade, hela familjer med
brunbrända och lugna norrmän som höll på att mentalt förbereda sig för
det riktiga livet där hemma. De var redan inställda på att första året
skulle bli hemskt konstigt.
Norrmännen åkte efter ett par dagar och så också vi, de ut på Nordsjön
och vi upp mot Loch Ness. Slussandet gick galant och motvinden kom som
på beställning. Vi har det väldigt lätt navigationsmässigt; vi åker
alltid åt det håller som pilen i masten pekar. Loch Ness var som
vilken sjö som helst, förutom att den kanske är lite djupare och har
lite brantare kanter än en standardsjö. Lonely Planet tipsade oss om
ruinerna av Urqhuart Castle så vi lade till vid en liten hamn och
började promenera dit. På sjökortet såg det ut att vara en kort
promenad men det var det inte och när vi efter en och en halv timme
kommit dit, klockan 17.16, upptäckte vi att sista tiden att bli
insläppt var 17.15. Vi stod utanför den låste glasdörren och vinkade
till personalen där inne, men icke. Det finns alltså nitiska personer
även i Skottland, för den som undrade, och vi hade inget annat val än
att promenera samma enochenhalvtimmesväg hem igen. Men det var en fin
promenad och vi fick en god middag i en solig sittbrunn när vi kom
tillbaka till båten.
Den fortsatta kanalfärden gick galant, förutom en trasig svängbro som
uppehöll oss ett par timmar, och nu har vi snart kommit igenom alla de
29 slussarna. Vi ligger i Banavie som är den näst sista lilla byn
innan havet. De har en tågstation här från vilken man kan åka till
Fort William på åtta minuter och till Glasgow på fyra timmar. Igår och
idag testade vi det förstnämnda och tidigt i morgon skall vi testa det
andra då vi lämnar Cantare ensam en natt för att se hur Glasgows
nattliv ter sig en lördagskväll i Juli! /Erik
No comments:
Post a Comment