Nytt äventyr

www.sy-fria.se

Ny båt och nytt äventyr.

Cantare är såld

Nu är det klart. Cantare kommer flytta till Danmark i vår och segla vidare med nya ägare. Jag har pysslat om henne lite på sistone och även om det känns vemodig att skiljas åt så känns det också skönt. Det är bättre att hon får vara i havet och att de nya ägarna som verkar väldigt trevliga får njuta av segling med henne än att hon står oanvänd på land.

Vi har dessutom hunnit med att segla ner Fria till Höganäs från Orust. Vi snittade 7.4 knop mellan Amundön, södra skärgården, och Höganäs och kom fram snabbare än vi väntat oss. Det är lite skillnad på 31 fot och 38, även om jag tror att Cantare hade seglat på bra i den vinden vi hade. Nu återstår det att bygga klart en båtvagn innan vi kan ta upp Fria. Kanske blir det sen tid för en ny blogg och lite flitigare uppdateringar, vi har nya äventyr på lur.  /Kapten Ingerup

Cantare är till salu

Tråkigt nog är Cantare till salu, annons på blocket. Eftersom vi numera har Fria att segla är det dags att inse att Cantare behöver nya ägare. Det finns en massa bilder på henne på den gamla bloggen, For sale - Cantare. Ringa min pappa vid intresse, Anders Ingerup: 070 - 556 71 71.

Boksignering

Nu är det dags för årets första seglingssemester, den går till Lysekil där jag ska signera böcker på fredag. Idag lämnar vi Eriksberg i Göteborg där vår nya båt Fria ligger. Efter inte allt för mycket funderande i våras bestämde Erik och jag oss för att satsa på en gemensam "stor" båt istället för större lägenhet eller hus. Det blev en Malö 38 från 1990 som vi köpte i mars. Än har vi inte seglat så mycket med henne men vi har många planer, inte så många för denna sommaren men förhoppningsvis nästa. Ses i Lysekil! /Kapten Ingerup

Vi seglar hem Fria i våras.

Go'kväll

Ikväll ska Catrine, min syster, och jag vara med i svt:s Go'kväll. Just nu sitter vi på första planet på väg till Umeå. Spännande!

Om boken

Kul att boken har blivit väl mottagen!

http://www.sittbrunnen.se/seglingsaeventyr/579-var-aer-den-riktige-kaptenen

Boken

Nu är den här! I dag när jag kom hem till lägenheten låg det ett paket på golvet. Jag öppnade det innan jag tagit av mig jackan och i fanns min första egna självskrivna bok. Gabriella min redaktör på Norstedts skickade den till mig i fredags så jag visste att den var på väg. Det känns konstigt att se den i färdig form. Nu lever den på sätt och vis sitt eget liv, jag kan inte längre påverka den. Men även om det är med skräckblandad förtjusning så ser jag nu fram emot att någon ska läsa den. Förhoppningsvis med nöje. Igår tittade jag på alla våra Cantare-filmer och blev väldigt seglingssugen, tur att det snart är vår! / Kapten Ingerup

Lokaltidningen - Ängelholm

Nu närmar sig bokutgivningen med stormsteg och jag börjar bli riktigt nervös. För någon vecka sen blev jag uppringd av samma journalist som intervjuade oss inför resan efter att hon läst om min kommande bok. Artikeln går att läsa på lokaltidningen.se. Snart är det dags att börja vårrusta! /Maria

Några månader senare...

Om vi mot förmodan skulle ha några läsare kvar kommer här en uppdatering.

Sen sist har det hänt en hel del. Vad vi inte skrev på bloggen eftersom vi först ville berätta det för de närmsta var att Erik friade till mig på Norsjön. Det var under den första lite varmare dagen när delfinerna lekte runt båten och jag vågat mig ut i underställ. Efter sju underbara men kalla veckor på Cantare kändes det helt rätt. Nästan direkt började vi planera för bröllopet. Någonstans i närheten av havet skulle det ske, det var vi överens om. När vi närmade oss Skåne möttes vi av Kullens fyr och det var just där som vi gifte oss för lite mer än en månad sen, den 5 november. Samtidigt som vi planerade bröllop har jobbet med den kommande boken pågått. Manuset har granskats av min redaktör och är nu på korrekturläsning. För tillfället är det omslaget som bearbetas. Men redan nu kan man få en glimt av boken (som dock inte kommer se exakt likadan ut) på t.ex. Bokus. Riktigt häftigt! I slutet av februari går det att ta på den för den som vill. Jag längtar. / Kapten Ingerup

På svenskt vatten

Vår tur med väder och vind fortsätter. Vi lämnade Skottland i måndags morse och nu efter bara lite mer är fyra dygn passerar vi Kullen. Tre timmars plattläns kvar av den här seglingsturen och humöret är på topp. Den typen och värme och sol vi mötts av sedan vi kom tillbaka till Skandinavien hade vi glömt, vi trodde inte att sommar var mer är regn och kyla. Nu njuter vi av att för första gången kunna ta av oss underställen ute till havs. De sju veckorna vi har vart borta har vart härliga men nu är det skönt att snart vara hemma igen!

Världens snabbaste båt

Så känns det i alla fall nu när vi efter ett dygn snittat sex knop på väg över Nordsjön. Vi fick precis 'Välkommen till Norge'-sms här mitt ute på havet, det verkar som att norrmännen vart trevliga nog att sätta upp en mobiltelefonmast på någon av oljeplattformarna vi seglar förbi. Just precis nu är båten omringad av lekande delfiner, det är ganska varmt, vinden är fortsatt bra och vi har druckit kaffe. Kan en segling bli bättre? /Erik

Krabban är uppäten

Fruktnäten är fyllda, vi har lagat en gryta som är redo för uppvärmning, vattentanken är full, rutten är inlagd i gps:en, vi har börjat packa ihop våra kläder och tomaten börjar bli för stor för sin bringare. I morgon seglar vi hemåt! /Maria

Dyster väntan

Vi ligger kvar i denna övergivna före detta sillhuvudstad och väntar på att vinden skall lugna sig något så vi kan dra ut på Nordsjön. Det ser nu ut som att vi skall kunna gå sent på söndag kväll eller tidigt på måndag morgon och att vi får en fin halvvind eller slör de första dygnen. Totalt har vi 580 sjömil ner till Höganäs vilket gör att vi bör vara hemma på fredag eller lördag. Idag har vi gjort förberedelser inför seglingen och bland annat försökt täta ett par läckor (främst vår älskade skotskena) så att hemseglingen blir trevligare. I övrigt sitter vi i båten och tar det lugnt. Händelserna i Norge ligger som ett dystert täcke över oss. /Erik

Kylskåpskyla

Trots våra försök att laga kylskåpet fungerar det fortfarande inte, men det spelar egentligen inte så stor roll eftersom vi lever i ett jättekylskåp. Hela Skottland fungerar som ett kylskåp, speciellt de senaste dagarna har lämpat sig väl för förvaring av kylskåpsvaror utomhus. Igår morse när vi gick upp klockan kvart över sex för att ta oss genom Scapa Flow och Pentland Firth kändes det som nytt rekord i kyla på den här resan. Till och med Erik frös och satte på sig extra strumpor. Jag plockade fram mina värmepåsar som jag egentligen tänkt spara till nätterna på Nordsjön. Dessutom åt jag frivilligt för starkt chillikryddad soppa i hopp om att få tillbaks känseln i mina kalla tår. Tidvattenströmmarna på Scapa Flow var inte speciellt stora, men som Erik skrev kan strömmarna på Pentland Firth bli riktigt starka. Runt öar och grund uppstår bakströmmar och malströmmar som vi inte ville se på närmre håll, därför hade vi köpt oss en strömatlas över området och med hjälp av den hade vi planerat när vi skulle göra passagen. Det visade sig stämma bra, samtidigt som vi lämnade Orkney bakom oss fick vi sidström som var ungefär lika stor som den fart vi gjorde genom vattnet. Alltså åkte vi i en helt annan riktning än den vi styrde, även om det kändes märkligt gick allt enligt planen. Trots att det knappt blåste något uppförde sig vattenytan på ett skrämmande vis. Ibland såg det ut som om den bubblade och ibland blev den helt slät med små virvlar. När vi kommit halvvägs ändrade strömmen plötsligt riktning och blev den samma som vår kurs. Vi susade fram i 10 knop. Snart hade vi lämnat det beryktade sundet bakom oss och svängde söderut. Strömmen var fortfarande med oss så vi kom fram till Wick redan klockan 15. Namnet Wick kommer förresten från det nordiska ordet vik. Här har vi hunnit äta krabbklor och beställa hela krabbor till på lördag. Vi har gjort ett besök på Storbritannien bästa museum (enligt deras egen broschyr) och kollat in alla skräpbutiker i staden. Nu väntar vi bara på rätt väder för vår kommande Nordsjökorsning, det ser ut som om vi kanske kan segla hemåt på söndag. Men det där lågtrycket över Polen verkar lite oförutsägbart så vi får väl se. /Maria

Pentland Firth

Nu ger vi oss ut i detta omskrivna sund. Det sägs vara Europas galnaste sjöled med rapporterade tidvattenströmmar på 16 knop. Vi tror på sådär sju knops medström för vår del på väg ner mot Wick. Vi bör vara framme i kväll.

Bilder

Här finns det lite nya bilder.

Hippies på Orkney

Det trodde man inte att man skulle hitta här ute, på denna lilla
ögrupp norr om det skotska fastlandet. Men hippies var just vad vi
sprang in i och dessutom ett par musikaliska sådana.

Rundningen av Cape Wrath (lätt det coolaste udd-namnet för övrigt)
gick galant och inseglingen i malströmmarna utanför Stromness likaså,
även om det var lite läskigt. Havet liksom kokar kring båten, man har
tre-fyra knops medström och här och där ser man små virvlar i vattnet.
Vi hade en liknande upplevelse för någon vecka sedan i Kyle Rhea så nu
var vi inte lika spända, men det var ändå fint att på fredagsmorgonen
glida in till fingerpontonerna i Stromness hamn efter
tjugotretimmarsseglatsen från Stornoway. Först en kort promenad på
stadens enda gata för att undersöka pub- och nöjesutbudet sedan några
timmars välbehövlig sömn i förpiken. Lakanen är nästan nytvättade
fortfarande och lyxkänslan av att sova i en ickefuktig säng är total.
Vi har lokaliserat den största läckan till skotskenan på babordssidan.
Det positiva är att vi har hittat läckan, det negativa är att det inte
finns så mycket att göra åt den. Fuktens fjärde offer efter en kamera,
en mobiltelefon och en plotter, blev… wait for it… kylskåpet! Men det
gör inte så mycket, varm mat är ju trots allt godare än kall och det
är sällan man längtar efter någonting riktigt svalt och friskt i det
här landet.

Efter sömn blev det tur till "Royal Hotel" i Stromness. Det är oklart
vilka kungligheter som brukade bo där, kanske någon gammal
vikingahövding. Nu var hotellet hur som helst stället där det händer i
denna underbara lilla by och det var alltså här vi hittade ett par
dussin folkmusikspelande Orkneyhippies. Varje vecka släpar de sig till
hotellet (eller kör dit i sina folkvagnsbussar) och ställer till med
stor fest. Med fioler, gitarrer, keyboards, elmandoliner, fyrsträngade
banjos och en massa sång bjöd de sig själva och oss på en fantastisk
fin kväll. En öldrickande och skäggig shantiekvartett från någon annan
skotsk ö var här och visade att a capella och råbarkad sjöbuse är en
förvånansvärt gångbar kombination.

Orkney är ett sjujäkla ställe i all sin karghet och på något sätt har
folket här själva lyckats skaffa allt de behöver i form av ypperlig
rökig cheddarost, ko & getmjölk, fisk & skaldjur, öl, havrekex,
whiskey och musik. Kommer vi någonsin kunna slita oss härifrån? /Erik

Mot Orkney

Det har varit ett fantastiskt dygn, först gjorde Erik och jag ett
besök på öns västsida. Där fanns en lång vit sandstrand där vi njöt av
den sista dagen med sol på ett bra tag framöver. När vi kom tillbaks
till Stornoway hade Martin, Mirjam och en kompis till dem anlänt.
Martin och Mirjam seglade Ranja, som är några centimeter kortare än
Cantare, till Västindien samtidigt som oss. Det var riktigt kul att
träffa dem igen. Medan vi satt i sittbrunnen och drack varsin öl kom
våra båtgrannar förbi och frågade om vi ville ha tre fiskar som de
precis fångat. Självklart tackade vi ja. Vi grillade fisken och sedan
övernattade våra besökare i Cantare så det var riktigt varmt och skönt
i natt. Nu efter en frukost i sittbrunnen är det dags för oss att
segla mot Orkney och Stromness. Egentligen hade vi tänkt stanna här
längre för att kunna umgås mer med Martin och Mirjam, men när man är
seglare så måste vinden bestämma. Vinden säger att nu har vi nästan
ett dygn på oss att segla de 111 sjömilen innan det blir motvind igen.
Bäst att skynda. /Kaptenen

Way out west

Ja vi är verkligen långt ute i väster nu, längre bort från Sverige kommer vi inte på den här resan. Under gårdagen kappseglade vi mot en brittisk ensamseglare från vår ponton i Gairloch, på fastlandet, ut mot Stornoway på de Yttre Hebriderna. Britten vann men till slut kom vi också fram och fick oss en välförtjänt komma-i-land-öl och en lång varm dusch. Det var ungefär en vecka sedan sist så det började bli dags. Det bor trots allt en hel del folk här och vi tänkte att det kunde vara trevligt att inte skrämma bort dem med vår stank.

Det är ju lätt att tro att det skulle vara helt dött här ute på Yttre Hebriderna. Eftersom det från vår synvinkel ligger på vägen till Orkneyöarna såg det ut som ett bra ställe att mellanlanda på och det enda vi visste om ön innan vi kom hit var att folk var otroligt religiösa, att de fortfarande pratade gaeliska i stor utsträckning och att livet här skall vara väldigt lugnt. Vi hade hört ett skämt om att en spansk och en gaelisk språkforskare hade diskuterat det spanska uttrycket och förhållningssättet mañana, att man inte skall stressa utan göra vad som nu skall göras i morgon istället. Spanjoren skall ha undrat om det fanns något liknande uttryck på gaeliska och fått svaret att nej, några så stressiga ord har vi inte på vårt språk. Med den skrönan i minnet blev vi lite förvånade när vi kom hit. Tydligen har vi lyckats pricka in årets mest intensiva dagar här på öarna. Idag börjar en segelfestival med kappseglingar, som det i efterhand visade sig att britten vi tävlade mot skulle ställa upp i, så vi skäms inte för att vi förlorade mot honom. I morgon kommer ett helt gäng segelskepp hit som ett av stoppen i något slags tall ships race. För att toppa det hela drar en stor keltisk musikfestival (Heb Celt Fest) igång framför slottet precis jämte vår hamn på torsdag. Dessutom skall två schweiziska seglarvänner till Maria komma och hälsa på. Full rulle. /Erik

Vän med vinden

Nu går det undan, vinden har vart vår vän och när det inte är medvind är det ingen vind alls. På två dagar har vi tagit oss från den fantastiskt mysiga lilla ön Eigg till Gairloch som ligger en bra bit norrut på fastlandet. Detta sägs vara den sista civiliserade staden, norrut är det öde. I morgon blir vinden nordlig och vi hoppas på en fin halvvind västerut ut till Stornoway, de yttre Hebridernas största stad. Sjudagarsprognosen talar om mer högtryck och vi trivs alldeles utmärkt.

Här finns lite bilder från dagarna som gått.

/Erik