tag:blogger.com,1999:blog-69194212162702652332024-02-07T21:51:07.091-08:00CantareKapten Ingeruphttp://www.blogger.com/profile/04209890623581612430noreply@blogger.comBlogger45125tag:blogger.com,1999:blog-6919421216270265233.post-34043351131021671172013-08-11T13:41:00.002-07:002013-08-11T13:41:26.178-07:00Nytt äventyrwww.sy-fria.se<br />
<br />
Ny båt och nytt äventyr.Kapten Ingeruphttp://www.blogger.com/profile/04209890623581612430noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-6919421216270265233.post-69512928033050092652012-10-10T05:12:00.001-07:002012-10-10T05:12:18.530-07:00Cantare är såldNu är det klart. Cantare kommer flytta till Danmark i vår och segla vidare med nya ägare. Jag har pysslat om henne lite på sistone och även om det känns vemodig att skiljas åt så känns det också skönt. Det är bättre att hon får vara i havet och att de nya ägarna som verkar väldigt trevliga får njuta av segling med henne än att hon står oanvänd på land.<br />
<br />
Vi har dessutom hunnit med att segla ner Fria till Höganäs från Orust. Vi snittade 7.4 knop mellan Amundön, södra skärgården, och Höganäs och kom fram snabbare än vi väntat oss. Det är lite skillnad på 31 fot och 38, även om jag tror att Cantare hade seglat på bra i den vinden vi hade. Nu återstår det att bygga klart en båtvagn innan vi kan ta upp Fria. Kanske blir det sen tid för en ny blogg och lite flitigare uppdateringar, vi har nya äventyr på lur. /Kapten IngerupErikhttp://www.blogger.com/profile/13002047277033005098noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6919421216270265233.post-34680103334277388752012-08-20T06:16:00.002-07:002012-08-20T06:16:39.796-07:00Cantare är till saluTråkigt nog är Cantare till salu, <a href="http://www.blocket.se/angelholm/Langfardsbat__B31_an_Cantare_42173126.htm?ca=15&w=3">annons på blocket</a>. Eftersom vi numera har Fria att segla är det dags att inse att Cantare behöver nya ägare. Det finns en massa bilder på henne på den gamla bloggen, <a href="http://sailingcantare.blogspot.se/2012/08/for-sale-cantare.html">For sale - Cantare.</a> Ringa min pappa vid intresse, Anders Ingerup: 070 - 556 71 71.Kapten Ingeruphttp://www.blogger.com/profile/04209890623581612430noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6919421216270265233.post-36093314018551416362012-07-25T01:17:00.000-07:002012-07-25T01:21:07.014-07:00Boksignering<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<span style="background-color: white;">Nu är det dags för årets första seglingssemester, den går till Lysekil där jag ska signera böcker på fredag. Idag lämnar vi Eriksberg i Göteborg där vår nya båt Fria ligger. Efter inte allt för mycket funderande i våras bestämde Erik och jag oss för att satsa på en gemensam "stor" båt istället för större lägenhet eller hus. Det blev en Malö 38 från 1990 som vi köpte i mars. Än har vi inte seglat så mycket med henne men vi har många planer, inte så många för denna sommaren men förhoppningsvis nästa. Ses i Lysekil! /Kapten Ingerup</span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: left; margin-right: 1em; text-align: left;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjv6r2e89z2rrr9VuHVpePHfuo3tK_nwf2yM9-nPlLcESHSDOGnVJOTtc8nEWRBGo1l3vWynPTxlNeZB7nLptB0HA7Xb-e0sFcQ-M2GBdqiej0_GXi8fRjIaxJ5czp5uzo2694baBL78xY/s1600/P4081960.JPG" imageanchor="1" style="background-color: white; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjv6r2e89z2rrr9VuHVpePHfuo3tK_nwf2yM9-nPlLcESHSDOGnVJOTtc8nEWRBGo1l3vWynPTxlNeZB7nLptB0HA7Xb-e0sFcQ-M2GBdqiej0_GXi8fRjIaxJ5czp5uzo2694baBL78xY/s320/P4081960.JPG" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Vi seglar hem Fria i våras.</td></tr>
</tbody></table>
<br />Kapten Ingeruphttp://www.blogger.com/profile/04209890623581612430noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-6919421216270265233.post-47938271339187776632012-04-26T00:28:00.001-07:002012-04-26T00:28:47.255-07:00Go'kvällIkväll ska Catrine, min syster, och jag vara med i svt:s Go'kväll. Just nu sitter vi på första planet på väg till Umeå. Spännande!Kapten Ingeruphttp://www.blogger.com/profile/04209890623581612430noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-6919421216270265233.post-67194150703304792052012-04-11T02:59:00.004-07:002012-04-11T03:55:52.636-07:00Om bokenKul att boken har blivit väl mottagen!<br />
<br />
<a href="http://www.sittbrunnen.se/seglingsaeventyr/579-var-aer-den-riktige-kaptenen">http://www.sittbrunnen.se/seglingsaeventyr/579-var-aer-den-riktige-kaptenen</a>Kapten Ingeruphttp://www.blogger.com/profile/04209890623581612430noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-6919421216270265233.post-3670009232932993082012-02-20T07:56:00.001-08:002012-02-20T07:56:39.169-08:00BokenNu är den här! I dag när jag kom hem till lägenheten låg det ett paket på golvet. Jag öppnade det innan jag tagit av mig jackan och i fanns min första egna självskrivna bok. Gabriella min redaktör på Norstedts skickade den till mig i fredags så jag visste att den var på väg. Det känns konstigt att se den i färdig form. Nu lever den på sätt och vis sitt eget liv, jag kan inte längre påverka den. Men även om det är med skräckblandad förtjusning så ser jag nu fram emot att någon ska läsa den. Förhoppningsvis med nöje. Igår tittade jag på alla våra Cantare-filmer och blev väldigt seglingssugen, tur att det snart är vår! / Kapten Ingerup<br />
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg_ZKGGoiKrqtrERbeS_Cvc0MejeoSbipzBgkQt3ouA-iLTzopIETVQ6nOJ8xAWa0KOoBNPCyZSkwQJW9nzUwNmY5QxZEMpslGRfhrxcEfOEyStNI2lTkNa_xhc4NdwCX7YRuWyAaxhu6I/s1600/bild+(3).JPG" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"></a><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjX530NtsxfmfxbgnOJjQ4N3tvRnT3ZxdvZ-TX5V1rmHYkiApjIlYuZCVQhUX2jjxMNDCE90g-Hl1iN-o7JljyYOntzZn0s9enshH53chE9at00J0nQPij6PWTrQkMh-zU5zKKqxk3u11I/s1600/bild+(2).JPG" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjX530NtsxfmfxbgnOJjQ4N3tvRnT3ZxdvZ-TX5V1rmHYkiApjIlYuZCVQhUX2jjxMNDCE90g-Hl1iN-o7JljyYOntzZn0s9enshH53chE9at00J0nQPij6PWTrQkMh-zU5zKKqxk3u11I/s320/bild+(2).JPG" width="240" /></a><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg_ZKGGoiKrqtrERbeS_Cvc0MejeoSbipzBgkQt3ouA-iLTzopIETVQ6nOJ8xAWa0KOoBNPCyZSkwQJW9nzUwNmY5QxZEMpslGRfhrxcEfOEyStNI2lTkNa_xhc4NdwCX7YRuWyAaxhu6I/s320/bild+(3).JPG" width="240" /></div>
<br />Kapten Ingeruphttp://www.blogger.com/profile/04209890623581612430noreply@blogger.com7tag:blogger.com,1999:blog-6919421216270265233.post-18055988291268242562012-02-06T07:28:00.000-08:002012-02-06T07:34:27.087-08:00Lokaltidningen - ÄngelholmNu närmar sig bokutgivningen med stormsteg och jag börjar bli riktigt nervös. För någon vecka sen blev jag uppringd av samma journalist som intervjuade oss inför resan efter att hon läst om min kommande bok. Artikeln går att läsa på <a href="http://angelholm.lokaltidningen.se/halla-dar-/20120201/artikler/702019941/1446">lokaltidningen.se</a>. Snart är det dags att börja vårrusta! /MariaKapten Ingeruphttp://www.blogger.com/profile/04209890623581612430noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-6919421216270265233.post-56452097650545607822011-12-07T11:22:00.000-08:002011-12-07T11:38:09.457-08:00Några månader senare...Om vi mot förmodan skulle ha några läsare kvar kommer här en uppdatering. <div><br /></div><div>Sen sist har det hänt en hel del. Vad vi inte skrev på bloggen eftersom vi först ville berätta det för de närmsta var att Erik friade till mig på Norsjön. Det var under den första lite varmare dagen när delfinerna lekte runt båten och jag vågat mig ut i underställ. Efter sju underbara men kalla veckor på Cantare kändes det helt rätt. Nästan direkt började vi planera för bröllopet. Någonstans i närheten av havet skulle det ske, det var vi överens om. När vi närmade oss Skåne möttes vi av Kullens fyr och det var just där som vi gifte oss för lite mer än en månad sen, den 5 november. Samtidigt som vi planerade bröllop har jobbet med den kommande boken pågått. Manuset har granskats av min redaktör och är nu på korrekturläsning. För tillfället är det omslaget som bearbetas. Men redan nu kan man få en glimt av boken (som dock inte kommer se exakt likadan ut) på t.ex. <a href="http://www.bokus.com/bok/9789113034058/var-ar-den-riktiga-kaptenen-en-tjejsegling-pa-atlanten/">Bokus</a>. Riktigt häftigt! I slutet av februari går det att ta på den för den som vill. Jag längtar. / Kapten Ingerup</div><div><br /></div><img src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgPDGVWIXm0v2gYBAt1uTFZK5tJWLLhRxEJPf2h5jG0y1bxFWOAvp8wQabq3sFe1lwz0Rm9xJSTKzjdevOVm4UrRMjbH7xkB8Gf9DzDhdu6qEKIDhXj-B0cyYzEBySqYR2zFNJe5Ur2Y9g/s400/bild.jpg" border="0" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5683471064060029186" style="float: left; margin-top: 0px; margin-right: 10px; margin-bottom: 10px; margin-left: 0px; cursor: pointer; width: 300px; height: 400px; " /><div><br /></div>Kapten Ingeruphttp://www.blogger.com/profile/04209890623581612430noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-6919421216270265233.post-21708191930438125962011-07-29T05:13:00.001-07:002011-07-29T05:13:42.268-07:00På svenskt vattenVår tur med väder och vind fortsätter. Vi lämnade Skottland i måndags morse och nu efter bara lite mer är fyra dygn passerar vi Kullen. Tre timmars plattläns kvar av den här seglingsturen och humöret är på topp. Den typen och värme och sol vi mötts av sedan vi kom tillbaka till Skandinavien hade vi glömt, vi trodde inte att sommar var mer är regn och kyla. Nu njuter vi av att för första gången kunna ta av oss underställen ute till havs. De sju veckorna vi har vart borta har vart härliga men nu är det skönt att snart vara hemma igen! Kapten Ingeruphttp://www.blogger.com/profile/04209890623581612430noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-6919421216270265233.post-51226840153263882572011-07-26T04:16:00.001-07:002011-07-29T12:05:18.199-07:00Världens snabbaste båtSå känns det i alla fall nu när vi efter ett dygn snittat sex knop på väg över Nordsjön. Vi fick precis 'Välkommen till Norge'-sms här mitt ute på havet, det verkar som att norrmännen vart trevliga nog att sätta upp en mobiltelefonmast på någon av oljeplattformarna vi seglar förbi. Just precis nu är båten omringad av lekande delfiner, det är ganska varmt, vinden är fortsatt bra och vi har druckit kaffe. Kan en segling bli bättre? /ErikKapten Ingeruphttp://www.blogger.com/profile/04209890623581612430noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-6919421216270265233.post-88426691457078876242011-07-24T12:05:00.000-07:002011-07-24T12:15:36.869-07:00Krabban är uppäten<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiyjFW1C6cyEXK6QMxHQKm8Gw7JClYjhR5McjSd1KUAUf5jZb5SeiNboHnECtSfQJ1WMiF6wTkpuvn8TkuhOPuftGhuWjFGeeP46boEqvGDz5ajHLIW3SUzYbuBjHDaHdSqkR7ytfP59xc/s1600/P1010674.JPG" onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}"><img style="float:left; margin:0 10px 10px 0;cursor:pointer; cursor:hand;width: 400px; height: 300px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiyjFW1C6cyEXK6QMxHQKm8Gw7JClYjhR5McjSd1KUAUf5jZb5SeiNboHnECtSfQJ1WMiF6wTkpuvn8TkuhOPuftGhuWjFGeeP46boEqvGDz5ajHLIW3SUzYbuBjHDaHdSqkR7ytfP59xc/s400/P1010674.JPG" border="0" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5632999262784952642" /></a><br /><br /><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div><div>Fruktnäten är fyllda, vi har lagat en gryta som är redo för uppvärmning, vattentanken är full, rutten är inlagd i gps:en, vi har börjat packa ihop våra kläder och tomaten börjar bli för stor för sin bringare. I morgon seglar vi hemåt! /Maria</div>Kapten Ingeruphttp://www.blogger.com/profile/04209890623581612430noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6919421216270265233.post-55844366926212938792011-07-23T10:03:00.001-07:002011-07-23T10:03:24.809-07:00Dyster väntan<p class="MsoNormal"><span lang="SV" style="mso-ansi-language:SV">Vi ligger kvar i denna övergivna före detta sillhuvudstad och väntar på att vinden skall lugna sig något så vi kan dra ut på Nordsjön. Det ser nu ut som att vi skall kunna gå sent på söndag kväll eller tidigt på måndag morgon och att vi får en fin halvvind eller slör de första dygnen. Totalt har vi 580 sjömil ner till Höganäs vilket gör att vi bör vara hemma på fredag eller lördag. Idag har vi gjort förberedelser inför seglingen och bland annat försökt täta ett par läckor (främst vår älskade skotskena) så att hemseglingen blir trevligare. I övrigt sitter vi i båten och tar det lugnt. Händelserna i Norge ligger som ett dystert täcke över oss. /Erik<o:p></o:p></span></p>Erikhttp://www.blogger.com/profile/13002047277033005098noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6919421216270265233.post-66671681980980757802011-07-21T11:36:00.001-07:002011-07-21T11:48:40.807-07:00Kylskåpskyla<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgyCZ6ymnY2HEdh7_GBCcWqJ_XY0HTuF9won8e7bVgvOndVG0VewfFU6hh619q4k_27RUSlkpQP0KdQgdHkuyLkxos0ZhR0QKIGZqSviRkcNKB6ALOMU16ZDFLms0iYn2_PmTk0kj8bCjw/s1600/P1010607.JPG" onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}"><img style="float:left; margin:0 10px 10px 0;cursor:pointer; cursor:hand;width: 400px; height: 300px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgyCZ6ymnY2HEdh7_GBCcWqJ_XY0HTuF9won8e7bVgvOndVG0VewfFU6hh619q4k_27RUSlkpQP0KdQgdHkuyLkxos0ZhR0QKIGZqSviRkcNKB6ALOMU16ZDFLms0iYn2_PmTk0kj8bCjw/s400/P1010607.JPG" border="0" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5631879127536250930" /></a><br /><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiQRD6ijK0xuEItS-P8auHegDzm7YbOmoWUxtgxyaS3ppyhPGhKDZIAcs-Cs_i4wvMOlsNVIRcB1Mh4_ujxhunMMWSw_vIvrkeflhtprU1A8mPYpS1sWtvdkXtF3ElQH4xxtu5s6p340t4/s1600/P1010607.JPG" onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}"><br /></a><br /><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div><div>Trots våra försök att laga kylskåpet fungerar det fortfarande inte, men det spelar egentligen inte så stor roll eftersom vi lever i ett jättekylskåp. Hela Skottland fungerar som ett kylskåp, speciellt de senaste dagarna har lämpat sig väl för förvaring av kylskåpsvaror utomhus. Igår morse när vi gick upp klockan kvart över sex för att ta oss genom Scapa Flow och Pentland Firth kändes det som nytt rekord i kyla på den här resan. Till och med Erik frös och satte på sig extra strumpor. Jag plockade fram mina värmepåsar som jag egentligen tänkt spara till nätterna på Nordsjön. Dessutom åt jag frivilligt för starkt chillikryddad soppa i hopp om att få tillbaks känseln i mina kalla tår. Tidvattenströmmarna på Scapa Flow var inte speciellt stora, men som Erik skrev kan strömmarna på Pentland Firth bli riktigt starka. Runt öar och grund uppstår bakströmmar och malströmmar som vi inte ville se på närmre håll, därför hade vi köpt oss en strömatlas över området och med hjälp av den hade vi planerat när vi skulle göra passagen. Det visade sig stämma bra, samtidigt som vi lämnade Orkney bakom oss fick vi sidström som var ungefär lika stor som den fart vi gjorde genom vattnet. Alltså åkte vi i en helt annan riktning än den vi styrde, även om det kändes märkligt gick allt enligt planen. Trots att det knappt blåste något uppförde sig vattenytan på ett skrämmande vis. Ibland såg det ut som om den bubblade och ibland blev den helt slät med små virvlar. När vi kommit halvvägs ändrade strömmen plötsligt riktning och blev den samma som vår kurs. Vi susade fram i 10 knop. Snart hade vi lämnat det beryktade sundet bakom oss och svängde söderut. Strömmen var fortfarande med oss så vi kom fram till Wick redan klockan 15. Namnet Wick kommer förresten från det nordiska ordet vik. Här har vi hunnit äta krabbklor och beställa hela krabbor till på lördag. Vi har gjort ett besök på Storbritannien bästa museum (enligt deras egen broschyr) och kollat in alla skräpbutiker i staden. Nu väntar vi bara på rätt väder för vår kommande Nordsjökorsning, det ser ut som om vi kanske kan segla hemåt på söndag. Men det där lågtrycket över Polen verkar lite oförutsägbart så vi får väl se. /Maria</div><div><br /></div>Kapten Ingeruphttp://www.blogger.com/profile/04209890623581612430noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6919421216270265233.post-27764217888146278642011-07-20T00:51:00.001-07:002011-07-20T00:51:20.499-07:00Pentland FirthNu ger vi oss ut i detta omskrivna sund. Det sägs vara Europas galnaste sjöled med rapporterade tidvattenströmmar på 16 knop. Vi tror på sådär sju knops medström för vår del på väg ner mot Wick. Vi bör vara framme i kväll.Kapten Ingeruphttp://www.blogger.com/profile/04209890623581612430noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-6919421216270265233.post-23603566113722257892011-07-18T07:59:00.000-07:002011-07-18T10:04:40.238-07:00Bilder<a href="https://picasaweb.google.com/SailingCantare/StornowayTillStromness2011">Här finns det lite nya bilder. </a>Erikhttp://www.blogger.com/profile/13002047277033005098noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6919421216270265233.post-88232823477023354962011-07-17T12:41:00.001-07:002011-07-17T12:52:21.479-07:00Hippies på Orkney<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjb4u5AVvaVLdyezr5Q9FdQSEz75YkpCmR5Vs4dCCgJUUXPbfJKBpmksoVqbU7YmC-FppBzp3f1wSp6XSKcIhARDhuhcBeDm3jV-60-O1nLSqns7HA9hK20ndTdg3j4OVgdurzlmQlS8HV9/s1600/P1010539.JPG" onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}"><img style="float:left; margin:0 10px 10px 0;cursor:pointer; cursor:hand;width: 400px; height: 300px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjb4u5AVvaVLdyezr5Q9FdQSEz75YkpCmR5Vs4dCCgJUUXPbfJKBpmksoVqbU7YmC-FppBzp3f1wSp6XSKcIhARDhuhcBeDm3jV-60-O1nLSqns7HA9hK20ndTdg3j4OVgdurzlmQlS8HV9/s400/P1010539.JPG" border="0" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5630410781744970882" /></a><br /><br /><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div><div>Det trodde man inte att man skulle hitta här ute, på denna lilla<br />ögrupp norr om det skotska fastlandet. Men hippies var just vad vi<br />sprang in i och dessutom ett par musikaliska sådana.<p>Rundningen av Cape Wrath (lätt det coolaste udd-namnet för övrigt)<br />gick galant och inseglingen i malströmmarna utanför Stromness likaså,<br />även om det var lite läskigt. Havet liksom kokar kring båten, man har<br />tre-fyra knops medström och här och där ser man små virvlar i vattnet.<br />Vi hade en liknande upplevelse för någon vecka sedan i Kyle Rhea så nu<br />var vi inte lika spända, men det var ändå fint att på fredagsmorgonen<br />glida in till fingerpontonerna i Stromness hamn efter<br />tjugotretimmarsseglatsen från Stornoway. Först en kort promenad på<br />stadens enda gata för att undersöka pub- och nöjesutbudet sedan några<br />timmars välbehövlig sömn i förpiken. Lakanen är nästan nytvättade<br />fortfarande och lyxkänslan av att sova i en ickefuktig säng är total.<br />Vi har lokaliserat den största läckan till skotskenan på babordssidan.<br />Det positiva är att vi har hittat läckan, det negativa är att det inte<br />finns så mycket att göra åt den. Fuktens fjärde offer efter en kamera,<br />en mobiltelefon och en plotter, blev… wait for it… kylskåpet! Men det<br />gör inte så mycket, varm mat är ju trots allt godare än kall och det<br />är sällan man längtar efter någonting riktigt svalt och friskt i det<br />här landet.</p><p>Efter sömn blev det tur till "Royal Hotel" i Stromness. Det är oklart<br />vilka kungligheter som brukade bo där, kanske någon gammal<br />vikingahövding. Nu var hotellet hur som helst stället där det händer i<br />denna underbara lilla by och det var alltså här vi hittade ett par<br />dussin folkmusikspelande Orkneyhippies. Varje vecka släpar de sig till<br />hotellet (eller kör dit i sina folkvagnsbussar) och ställer till med<br />stor fest. Med fioler, gitarrer, keyboards, elmandoliner, fyrsträngade<br />banjos och en massa sång bjöd de sig själva och oss på en fantastisk<br />fin kväll. En öldrickande och skäggig shantiekvartett från någon annan<br />skotsk ö var här och visade att a capella och råbarkad sjöbuse är en<br />förvånansvärt gångbar kombination.</p><p>Orkney är ett sjujäkla ställe i all sin karghet och på något sätt har<br />folket här själva lyckats skaffa allt de behöver i form av ypperlig<br />rökig cheddarost, ko & getmjölk, fisk & skaldjur, öl, havrekex,<br />whiskey och musik. Kommer vi någonsin kunna slita oss härifrån? /Erik</p></div>Kapten Ingeruphttp://www.blogger.com/profile/04209890623581612430noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-6919421216270265233.post-19358760922885257822011-07-14T02:28:00.001-07:002011-07-14T02:28:03.122-07:00Mot OrkneyDet har varit ett fantastiskt dygn, först gjorde Erik och jag ett<br>besök på öns västsida. Där fanns en lång vit sandstrand där vi njöt av<br>den sista dagen med sol på ett bra tag framöver. När vi kom tillbaks<br>till Stornoway hade Martin, Mirjam och en kompis till dem anlänt.<br>Martin och Mirjam seglade Ranja, som är några centimeter kortare än<br>Cantare, till Västindien samtidigt som oss. Det var riktigt kul att<br>träffa dem igen. Medan vi satt i sittbrunnen och drack varsin öl kom<br>våra båtgrannar förbi och frågade om vi ville ha tre fiskar som de<br>precis fångat. Självklart tackade vi ja. Vi grillade fisken och sedan<br>övernattade våra besökare i Cantare så det var riktigt varmt och skönt<br>i natt. Nu efter en frukost i sittbrunnen är det dags för oss att<br>segla mot Orkney och Stromness. Egentligen hade vi tänkt stanna här<br>längre för att kunna umgås mer med Martin och Mirjam, men när man är<br>seglare så måste vinden bestämma. Vinden säger att nu har vi nästan<br>ett dygn på oss att segla de 111 sjömilen innan det blir motvind igen.<br>Bäst att skynda. /KaptenenKapten Ingeruphttp://www.blogger.com/profile/04209890623581612430noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6919421216270265233.post-15684561444274484692011-07-12T07:20:00.000-07:002011-07-12T07:59:59.245-07:00Way out westJa vi är verkligen långt ute i väster nu, längre bort från Sverige kommer vi inte på den här resan. Under gårdagen kappseglade vi mot en brittisk ensamseglare från vår ponton i Gairloch, på fastlandet, ut mot Stornoway på de Yttre Hebriderna. Britten vann men till slut kom vi också fram och fick oss en välförtjänt komma-i-land-öl och en lång varm dusch. Det var ungefär en vecka sedan sist så det började bli dags. Det bor trots allt en hel del folk här och vi tänkte att det kunde vara trevligt att inte skrämma bort dem med vår stank.<br /><br />Det är ju lätt att tro att det skulle vara helt dött här ute på Yttre Hebriderna. Eftersom det från vår synvinkel ligger på vägen till Orkneyöarna såg det ut som ett bra ställe att mellanlanda på och det enda vi visste om ön innan vi kom hit var att folk var otroligt religiösa, att de fortfarande pratade gaeliska i stor utsträckning och att livet här skall vara väldigt lugnt. Vi hade hört ett skämt om att en spansk och en gaelisk språkforskare hade diskuterat det spanska uttrycket och förhållningssättet <i>mañana</i>, att man inte skall stressa utan göra vad som nu skall göras i morgon istället. Spanjoren skall ha undrat om det fanns något liknande uttryck på gaeliska och fått svaret att nej, några så stressiga ord har vi inte på vårt språk. Med den skrönan i minnet blev vi lite förvånade när vi kom hit. Tydligen har vi lyckats pricka in årets mest intensiva dagar här på öarna. Idag börjar en segelfestival med kappseglingar, som det i efterhand visade sig att britten vi tävlade mot skulle ställa upp i, så vi skäms inte för att vi förlorade mot honom. I morgon kommer ett helt gäng segelskepp hit som ett av stoppen i något slags tall ships race. För att toppa det hela drar en stor keltisk musikfestival (<a href="http://hebceltfest.com/">Heb Celt Fest</a>) igång framför slottet precis jämte vår hamn på torsdag. Dessutom skall två schweiziska seglarvänner till Maria komma och hälsa på. Full rulle. /ErikErikhttp://www.blogger.com/profile/13002047277033005098noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6919421216270265233.post-38522090856333069482011-07-10T10:21:00.000-07:002011-07-10T10:24:34.870-07:00Vän med vinden<div>Nu går det undan, vinden har vart vår vän och när det inte är medvind är det ingen vind alls. På två dagar har vi tagit oss från den fantastiskt mysiga lilla ön Eigg till Gairloch som ligger en bra bit norrut på fastlandet. Detta sägs vara den sista civiliserade staden, norrut är det öde. I morgon blir vinden nordlig och vi hoppas på en fin halvvind västerut ut till Stornoway, de yttre Hebridernas största stad. Sjudagarsprognosen talar om mer högtryck och vi trivs alldeles utmärkt. </div><div><br /></div><div><a href="https://picasaweb.google.com/SailingCantare/ArdnamurchanTillGairloch">Här</a> finns lite bilder från dagarna som gått. </div><div><br /></div><div>/Erik</div>Erikhttp://www.blogger.com/profile/13002047277033005098noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-6919421216270265233.post-40235647426951440532011-07-08T12:16:00.001-07:002011-07-10T09:10:28.923-07:00Havet!Äntligen är vi ute på det riktiga havet. Efter att ha farit runt på<br />alla former av lochar (skotskt samlingsnamn för sjöar, sund och<br />fjordar) de två senaste veckorna fick vi äntligen se öar och<br />horisonten igen. Nu behöver man inte bry sig så mycket om tidvattnet<br />längre utan kan segla vilka tider på dygnet som helst. Annat var det<br />på väg ut från Fort William, då vi först lyckades åka med tidvattnet<br />ut till Oban-trakten, för att precis på lågvatten gira styrbord och<br />följa med tidvattnet upp igen i Sound of Mull. På så sätt fick vi tio<br />timmars medström, det var härligt.<p>Men nu har vi alltså lämnat Mull och börjat segla norrut. Första<br />stoppet blev den lilla ön Eigg. De sjuttio invånarna här köpte loss<br />sin ö för ett par år sedan och är på god väg till att bli helt<br />självförsörjande. De har byggt ett eget elnät som de helt och hållet<br />försörjer med förnybar energi från ön genom vatten-, vind- och<br />solkraft. Man odlar egen mat och har massa kor och får. När vi kom i<br />land med gummibåten igår kväll kom ett par barn fram och frågade<br />nyfiket vad vi var för några. Först trodde de att vi var<br />bergsklättrare, de har nämligen ett ganska spektakulärt berg på ön.<br />Men det var vi ju inte. Sen undrade de om vi kom från Dundee, men det<br />gjorde vi ju inte heller. Undrar om Dundee står för allting som är<br />långt bort för folk som bor här.</p><p>Idag hyrde vi cyklar och cyklade till andra sidan ön. Själva<br />uthyrningen var egentligen stängd men hon som jobbade i öns affär<br />öppnade bara det olåsta cykelskjulet och sa att vi kunde ta det vi<br />behövde. Betala kunde vi göra när vi kom tillbaka igen, det var inte<br />så noga. De har en ganska avslappnad inställning här på ön. Eftersom<br />det bara finns en väg på ön så cyklade vi iväg på den till andra sidan<br />ön. Där fanns en strand med sand som sjöng och knarrade när man gick<br />på den. Mycket märkligt och förvånansvärt underhållande. Vi gick runt<br />i solskenet och gjorde läten i sanden i flera timmar innan vi började<br />cykla hem igen på den enda vägen. Mitt på ön bodde en trevlig dam som<br />sålde hemmagjord glass, som dessutom visade vara världens godaste. I<br />alla fall smakade det så. Den trevliga damen passade också på att<br />bjuda in oss till keltisk musikkväll.</p><p>På denna spännande ö finns också en grotta som på gaeliska heter Uamh<br />Fraing, eller massakergrottan. Namnet har grottan tragiskt nog fått av<br />just den anledning man kan tro. När MacLeodsklanen från grannön Isle<br />of Skye var på plundringståg på Eigg år 1577 hade så gott som alla öns<br />invånare sökt skydd i grottan. De upptäcktes av angriparna som tände<br />eldar i grottans öppning så att samtliga fyrahundra män, kvinnor och<br />barn där inne dog av syrebrist. Är det vikingarnas plundringar ett par<br />hundra år tidigare som lärt ut denna oerhörda grymhet? Hur som helst<br />tog vi gummibåten till stranden nedanför grottan och kröp in med<br />pannlamporna på. Lättade insåg vi att ovan nämnda händelse inte lämnat<br />några spår, men det är ändra spännande att gå de kanske femtio<br />metrarna in i den kolsvarta grottan.</p><p>Denna perfekta dag skall nu avslutas på öns enda restaurang / café /<br />affär / cykeluthyrning med en trerätters middag lagad på råvaror från<br />ön innan vi tar oss upp mot musikkväll på öns bygdegård. /Erik</p>Kapten Ingeruphttp://www.blogger.com/profile/04209890623581612430noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6919421216270265233.post-37980960065468562212011-07-07T07:30:00.000-07:002011-07-07T07:52:30.536-07:00Så stor är tomaten<img src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiKLPaFZ4k1urcdfqe-f48zWJN2QpCNKLzgVzcC42qxMqOcT8vr6Neivsn4Bth0VZMksFKHvMDuPNH4WkyvVkfklfcb_kRAlCUYySMrVR-FB7VECPMy8wgbxt0HBiIIE7TVCTWPtOlUgJs/s400/P1010362.JPG" style="float:left; margin:0 10px 10px 0;cursor:pointer; cursor:hand;width: 400px; height: 300px;" border="0" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5626618833915383778" /><br /><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div><div>Här kommer en bild på tomaten som växer i snabb takt. Vi har även lagt upp lite andra bilder från vår tur till Glasgow och senaste dagarna, för att se dem klicka <a href="https://picasaweb.google.com/SailingCantare/GlasgowTillIlseOfMull2011">här.</a><div><br /></div><div>Igår upptäckte vi att plottern slutat fungera. Det är inte första gången det händer, den var inne på lagning förra sommaren också. Varför tål inte båtsaker vatten? Det var tur att vi råkade befinna oss i Tobermory där det både finns en liten chandlery och gratis Wifi. Nu har vi köpt papperskort över Skottlands västkust och beställt en handhållen gps till Stornoway på yttre Hebriderna. Som ni kanske förstår har vi alltså bestämt oss för att gå norr om Skottland hem. Ikväll seglar vi vidare norrut till Isle of Eigg. /Maria</div><br /></div>Kapten Ingeruphttp://www.blogger.com/profile/04209890623581612430noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-6919421216270265233.post-48535977004812697372011-07-06T03:55:00.000-07:002011-07-06T04:12:40.593-07:00Varför lutar det?<img src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj_h9r3dC8DClOqq0uatWlPWPx6my_JtK304VEA5OM_JvBFeWsJn478xnDBFDSFcPYDJIa2ahGlaX-qCHT_u4yuSjf7U1LSUpkC3f-x6li5Fvg-uVgyJvSt4pDZfsU76vsP8VVA51aXmCg/s400/P1010352.JPG" style="float:left; margin:0 10px 10px 0;cursor:pointer; cursor:hand;width: 400px; height: 300px;" border="0" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5626194528551581842" /><br /><br /><br /><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div><div><img src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj_r2UxrwpFnMOIQj7YpdN6JIBEHx8ZwlfCNw0wKMmIVbnYqbJuSlNuDto-_isi2LSv-go6sEudcnzL1tNPv7aPjXP_lHKviHKtUKhxuwPWA4fBLWLUYFJMq8WD_JN_nKJwySEjEtbwdYE/s400/P1010348.JPG" style="float:left; margin:0 10px 10px 0;cursor:pointer; cursor:hand;width: 400px; height: 300px;" border="0" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5626194544272734034" /></div><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div><div><img src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiizzaGwmWMo9BhiGNgyFJ-qzYJzZqXl0BYu5B7meuZxfWltKlN-q06_OIHDnbtUb3Q6kAYOD_GpGc83GEHmhZiqZFYNmODACiD1lYh0fuSt8hMcQgbxDoFOrtx1NcmzEBlJhor_eCYY4k/s400/P1010347.JPG" style="float:left; margin:0 10px 10px 0;cursor:pointer; cursor:hand;width: 400px; height: 300px;" border="0" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5626194536527787794" /></div><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div><div>Två gånger frågade vi hamnfogden i Tobermory om det var tillräckligt djupt där vi låg, två gånger svarade hon att det inte skulle vara några problem. Enligt sjökortet och mina snabba uträkningar skulle det dock bli minimalt med vatten under kölen vid lågvatten. Kanske tycker skottarna att det är helt normalt att båten går ner på kölen och börjar luta 15 grader. Det var i varje fall vad som hände oss tidigt i morse. Jag vaknade av att vattenflaskan trillade i durken, när jag öppnade ögonen såg jag att vi lutade och skyndade mig ut till bordet för att rädda tomaten. En halvtimme senare var vattnet som lägst och vi gick till kojs igen, det fanns ändå inget vi kunde göra förrän vattnet kom tillbaks. Även om det hela var odramatiskt har vi bestämt oss för en omlokalisering idag. /Maria</div>Kapten Ingeruphttp://www.blogger.com/profile/04209890623581612430noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6919421216270265233.post-34354523742040612011-07-05T09:00:00.001-07:002011-07-05T12:15:10.789-07:00Semester från semestern<div>Eftersom segling inte alltid är det absolut snabbaste sättet att resa på och vi inte har helt obegränsat med tid så bestämde vi oss för att lämna Cantare uppe i slussarna vid Banavie och ta tåget ner till Glasgow. Det hade gått utmärkt att segla dit men det hade tagit oss tre dagar ner och sedan tre dagar upp igen och när tåget gick direkt från båt till stad på fyra timmar fick vi kapitulera för diesellokets tidseffektivitet.</div><br />Vi hade hört mycket bra saker om Glasgow och var riktigt laddade inför besöket. En före detta blomstrande handelsstad som blev till en avstannad industristad som istället för att lägga sig ner och självdö när det inte gick att hålla på med stål och textil längre insåg att det här med kultur kanske kunde vara någonting. Så man började bjuda världen på både arkitekter och konstnärer och (framför allt) rockmusik. Detta blandat med skottarnas härliga inställning till pubar gör en stad där man kan njuta av museum på dagarna för att sedan äta och dricka gott på kvällarna till bra musik, en möjlighet som vi tog till vara på. Efter en lång kväll ute var det dessutom skönt att efter tre veckor på halvfuktig skumgummidyna få sova i en riktig och torr säng.<br /><br />På tåget "hem" igen fick vi nys om att en glad Volvoarbetare plus tre vänner var ute på pre-festival-whiskey-roadtrip och precis hunnit tillbaka till fastlandet efter besök på Islays sju-åtta destillerier, och med en bil fylld av rökig dricka kom de och mötte oss i Fort William. Det visade sig att deras Bed & Breakfast låg hundra meter från Cantare så vi åkte dit istället. Det var skönt med lite besökare och besökarna erkände efter ett tag att de hade förväntat sig ett av två möjliga scenarier. Det första var att jag och Maria hade förvandlats till något slags introvert par som tappat den sociala förmågan efter för lång tid i isolering. Scenario två var att vi törstande efter ny social stimulans glatt skulle ta emot besökarna. Lättade insåg både de och vi att fallet var det senare.<br /><br />Tillbaka i båten från vår lilla utflykt känns det som att resan nu börjat på riktigt. Vi har slussat ut i havet, på väg mot de västra öarna. Väderprognosen ser lovande ut (alltså regn såklart, men ingen ihållande motvind över 15 m/s) och vi är nu på väg ut till ön Mull och seglarmeckat Tobermory. /Erik<div><br /></div><div>Nu har vi lagt upp lite <a href="https://picasaweb.google.com/SailingCantare/BenNevis2011">bilder från bergsbestigningen</a>. </div>Kapten Ingeruphttp://www.blogger.com/profile/04209890623581612430noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-6919421216270265233.post-78256346250045745472011-07-03T15:50:00.001-07:002011-07-03T15:50:52.517-07:00Världens högsta bergBen Nevis, inte världens men Storbritanniens högsta berg, skulle<br>bestigas i fredags. Vi hade förberett oss redan dagen innan, hämtat<br>informationsmaterial på turistkontoret i Fort William och lagt fram<br>bergsbestigarkläder. Tidigt på dagen skulle det börjas, men vad som är<br>tidigt är såklart en definitionsfråga. Erik gav med sig och följde min<br>dygnsrytm, vid detta laget har han hunnit inse vilket morgonhumör jag<br>har, alltså ställde vi väckarklockan på åtta. Vi började med att ta<br>bussen in till Fort William för att proviantera, för att hålla<br>motivationen uppe under dagen var socker tillåtet så vi handlade<br>choklad, kex, fruktbars, bananer, äpplen, jos, baguette och ost.<br>Ungefär samtidigt som vi anlände med buss till informationscentret vid<br>bergets fot tittade solen fram mellan de allt glesare molnen. Vi köpte<br>oss en karta och började gå. Jag kan erkänna att redan under den<br>första halvtimmen kändes det jobbigt. Jag pustade och frustade, delvis<br>på grund av allt pollen som for runt i luften men framför allt för att<br>det lutade uppåt och vägen var allt annat än jämn. Det var stora<br>stenar, små stenar, grus och gräs i en lagom osystematisk blandning,<br>vilket gjorde det svårt att hitta någon rytm. Solen sken allt oftare<br>på oss där vi gick i våra ullunderställ, svetten började rinna. Men<br>trots det så gick den första timmen fort, snart var det dags för en<br>matpaus. När vi vilat en liten stund kändes det genast lättare.<br>Utsikten hade vid detta laget hunnit bli riktigt vacker, för att se<br>den behövde vi dock stå still, det var nämligen lätt att snubbla om<br>man inte koncentrerade sig på var man skulle sätta fötterna. Ibland<br>mötte vi människor som var på väg ner, de hälsade glatt och nästan<br>skuttade fram. Jag förstod inte hur det var möjligt.<p>Efter en och en halv timme blev stigen jämnare, en liten sjö glittrade<br>på vår vänstra sida och långt nedanför oss kunde vi se inloppet till<br>kanalen och den stora motorbåten som slussat ner kvällen innan.<br>Plötsligt var vi framme vid den delen av stigen som kallas pony track,<br>en sicksackande väg som byggdes på 1800-talet för att ponnys skulle<br>kunna bära upp förnödenheter till observatoriet som var bemannad<br>dygnet runt mellan 1883 och 1904. Då kändes jag mig lite lugnare, hade<br>jag tagit mig så långt så skulle jag väl orka den sista biten också.<br>Nio svängar senare trodde jag att vi var uppe och att den sista biten<br>skulle vara en promenadstig till toppmarkeringen. Så var det inte<br>riktigt. Där uppe fanns inget annat än sten i olika storlekar och lite<br>snö. Solen kom inte längre igenom molnen vilket gjorde det kyligt och<br>lite fuktigt. Svetten blev snabbt kall. Tillslut hade vi staplat oss<br>den sista biten upp och kunde njuta av den magnifika utsikten. På<br>toppen råder subarktiskt klimat, det innebär att det kan snöa vilken<br>dag som helst på året. Dessutom är toppen inbäddad i moln nio dagar av<br>tio. För en gångs skulle hade vi alltså riktig tur med vädret. Vi<br>kunde se de lägre bergen omkring oss, den branta sluttningen på<br>nordsidan av Ben Nevis, sundet som leder till kanalen, öarna utanför<br>och havet. Till och med en liten bit av horisonten kunde vi se.<br>Mössorna plockades fram innan vi högg in på baguetten och osten.<p>Kylan gjorde att vi påbörjade vår färd nedåt redan efter en halvtimme.<br>Vilken skillnad det var, som att falla av från en hård kryss och bara<br>glida med vinden. Med ett leende på läpparna hälsade jag hurtigt på<br>dem vi mötte. Där det låg stenar i lagom storlek kunde vi hoppa fram,<br>det blev som en lek där det gällde att ta sig fram lätt och smidigt.<br>Molnen hade blivit tätare men det var fortfarande ljummet i luften.<br>Några chokladpauser senare närmade vi oss dalen. Benen darrade när jag<br>tvekade eller kom av mig. Vi tog det lite lugnare för att inte skada<br>oss. Sju timmar efter vår avfärd var vi tillbaks på<br>informationscentret. Då var vi nöjda med oss själva. 1344 meter, så<br>högt är Ben Nevis, Storbritanniens högsta berg.<p>Två dagar senare, jag kan snart gå normalt igen, fast inte i trappor<br>eller sluttningar. /MariaKapten Ingeruphttp://www.blogger.com/profile/04209890623581612430noreply@blogger.com0